Det finns inga ord för det på detta jävla språket.

Det tar emot att skriva det, att känna det, att tänka det. Speciellt med tanke på omständiheterna och speciellt med tanke på att jag vet att vad som än har sagt så var det inte sant. Men jag saknar dig. Eller, jag saknar hur du fick mig att känna mig. Jag saknar närheten. Jag saknar pirret. Egentligen är det inte alls dig jag saknar. Det är någon helt annan jag vill ha sms ifrån, det är någon helt annan jag vill ha närhet ifrån, det är någon helt annan jag vill ska få det att pirra i min mage. Well, dåså. Du är så over min vän.